var exakt för ett år sedan... trots att jag befann mig som i dvala... så känns det som om vi följde med dig till kyrkogården idag.

Lika ont i mitt hjärta som jag hade då, har jag än...

Det fanns så mycket kvar som vi ville göra & så mycket kvar att uppleva tillsammans... vi syskon, med våra familjer & alla andra nära & kära runtomkring oss...

Hur ska vi göra nu?

Vi försöker att göra det... med dig, med alla men det är SVÅRT att känna, att du finns där................... sorgen har gripit mig, hårt & starkt... så hårt att jag förlorat hoppet...

... men vad gör väl det - vi lever och vi dör... jag dör oxå nu men bara lite långsammare än du, Jimmy - Älskar Dig Oändligt/min Kärlek till Dig, om Dig & med Dig <3